Recension sigge eklund sydsvenskan
Sigge Eklund: Jag har högre krav på kvinnor
Därför kritiserar han dem i ”Alex & Sigge” ● Nya boken och filmen
Sigge Eklund är långt ifrån femtioårskris – nu uppfyller han drömmen att bli långfilmsregissör. I både filmen och sin första roman på nio år lyfter han fram en ung vilsen kvinna.
– Självupptagna, vilsna män är ett ämne som känns väldigt uttömt för mig.
Han kickas ur Robinson och DiCaprios nya tjej – Här är veckans nöjessnackisar
Efter resan från hemmet i Los Angeles säger Sigge Eklund att han är jetlaggad, men det är inget som märks när vi möts för att prata om boken ”Gruppen”. Romanen är den första han har skrivit på nio år, och han verkar själv överrumplad över hur lätt det gick. Idén kom plötsligt när han semestrade med sina 18 och 20 år gamla söner i Madrid, där de en kväll stötte på ett gäng unga svenskar, ”välklädda, världsvana och snygga”.
– Redan på planet hem skrev jag 40 sidor. Förstår du vad lyxigt, det är det man drömmer om. Jag har alltid kämpat fram mina böcker men nu skrev jag dygnet runt i tre månader, säger Sigge Eklund nöjt.
”Gruppen” handlar om Hanna som gör praktik på Pradomuseet i Madrid, när hon möter tre världsvana svenskar
Sandra Beijer recenserar Sigge Eklunds bok &#;Gruppen&#;.
Gruppen har både kulturellt och ekonomiskt kapital &#; men Hanna är blott en fattig praktikant. Snart blir hon desperat. Det leder till att hon fastnar i en härva av lögner och felbeslut. Sommaren snurrar fort och Hanna är benägen att göra vad som helst &#; bara hon får vara med Gruppen. // Sandra Beijer
Lika otippat som att Sigge Eklund skulle skriva en bok om en tjej som jobbar i en Pradaaffär &#; vilket Sandra trodde från början, men det visade sig vara Pradomuseet istället &#; är det för mig att Sandra Beijer recenserar en bok av Sigge Eklund.
Jag tror inte att jag har helt fel här, för det är trots allt den första av Sigges fem böcker som Sandra läser och hon spinner vidare på konceptet att göra vad som helst för att få tillhöra det sammanhang man kommit att finna sin identitet i.
Har ni haft en grupp som Gruppen någon gång? Jag har haft punkttillfällen i mitt liv där det känts precis så. Och då syftar jag inte på det vräkiga jetsetlivet, utan tillfällen där man går rakt ut i vadsomhelst tillsammans. Då spelar det ingen roll vilken veckodag det är. Man utför sitt dagjobb med en hemlighet i bröstet att
Martina Montelius: Recension: ”Gruppen” av Sigge Eklund
En individ som lever i västvärlden vill oftast två saker: utvecklas samt “vara ett bra människa”. Det förstnämnda brukar ge sig från sig självt i takt med tillvarons obönhörliga glufsande på allt mänskligt. detta andra existerar i allmänhet betydligt svårare.
Så existerar det till unga Hanna, protagonisten inom Sigge Eklunds nya långnovell “Gruppen”. denna har rest till Madrid för för att praktisera vid Pradomuseet – ett äventyr hon ej är känslomässigt redo på grund av. Snart börjar hon umgås med enstaka grupp andra unga svenskar, och hennes tankar kretsar allt intensivare kring dem, samtidigt vilket “djuret”, något dunkelt samt farligt inom henne, växer sig närmare randen mot det ohanterliga.
Hans personporträtt existerar inkännande samt oförlåtande vid samma gång
Sigge Eklund existerar ingen oäven stilist. Glimtvis kan han fånga stämningen i en mörkt boende, ett badleksakslikt halvstånd, hur konsten vid museet börjar samspela tillsammans med Hannas relaterade till känslor skador, sålunda att detta blir farlig litteratur. Sådan text såsom kan ett fåtal läsarens psyke att på grund av ett ögonblick svaja mot och skrämma sig självt.
Hans porträtt av person är inkännande och oförlåtande på identisk gång, samt sökarljuset sveper över