Spannmål järnväg

Som ett alternativ till gammal spannmålsvagnar utvecklade Innofreight flera lösningar till att möta efterfrågan vid spannmålstransporter ovan hela Europa.

Förra veckan besökte Valdis Dombrovskis, vice ordförande i Europeiska kommissionen, transportterminalen Dobrà inom Slovakien. beneath besöket lastades våra GrainTainers för för att visa möjligheterna med spannmålstransporter på järnväg. Med vårt modulsystem förmå den lastade containern användas på både bredspår samt normalspår &#; endast vagnen behöver bytas ut. Detta förkortar lastnings- och lossningstiderna och är kapabel påskynda transporterna. Här följer en betalkort översikt ovan våra transportlösningar:

GrainTainer Generation 1

Vår första GrainTainer har ett nyttolast vid ca 23 ton spannmål per bur och ett volym vid 33 m³. Lastningen sker ovanifrån genom en silo med tre öppningar samt lossningen sker med hjälp av tyngdkraften genom sex klaffar vid containerns långsidor.

GrainTainer Generation 2

Vidareutvecklingen av vår GrainTainer erbjuder en ännu större volym på 41 m³ samt utnyttjar InnoWaggon fullt ut för detta. Även på denna plats sker lastningen via tre inlopp vid taket. Lossningen sker vid framsidan från containern samt utförs tillsammans en stand

  • spannmål järnväg

    • Väsman–Barkens Järnväg

    Väsman-Barkens Järnväg, tidigare Wessman-Barkens Jernväg (WBJ), var en smalspårigjärnväg som mellan och förband sjöarna Väsman och Barken i Dalarna. Banan kallades kort "Smedjebackens järnväg" och dess huvudsakliga frakter var malm, järn, spannmål och virke, även persontrafik förekom.

    Historik

    [redigera | redigera wikitext]

    Wessman-Barkens Jernvägs-Aktiebolag bildades och året därpå påbörjades anläggningen av banan. Järnvägen började trafikeras och var därmed en av de första järnvägarna i Sverige. Den byggdes med den ovanliga spårvidden mm, eller fyra svenska fot. Banans längd var 18,2 kilometer och dess östra ändpunkt var Smedjebackens hamn vid sjön Norra Barken. Den västra ändstationen hette från början Marnäs och var belägen vid sjön Väsman i nuvarande Ludvika. Stationsnamnet ändrades senare till "Ludvika".

    Fyra ånglok trafikerade järnvägen. Alla loken hade namn. Det första loket hette ”Wessman” och levererades , loket kostade 27 riksdaler. Loket ”Barken” förvärvades Då loket ”Smedjebacken” levererades byggdes lokstallet i Smedjebackens hamn. Det fjärde och sista loket hette ”Ludvika” och köptes Samtliga var tillverkade på Munktells M

    Agrarnäringar och järnvägar

    En viktig ingrediens i agrarnäringarnas modernisering och industrialisering var järnvägarna. Det var med dessa som det blev möjligt att transportera produkter som virke, spannmål, sockerbetor, mjölk och slaktkreatur längre än nästgårds. Enstaka förädlingsindustri fanns sedan tidigare på landsbygden, men med järnvägarna anlades till exempel sågverk, mejerier, brännerier, stärkelsefabriker och slakterier i de växande stationssamhällena eller i anslutning till godsen.

    En stor del av råvarorna gick dock vidare till städernas industrier och exporthamnar. Åt andra hållet - från stad till land - gick varor som konstgödsel, salt och manufakturvaror. I norra Skåne ökade skogen i värde med tillkomsten av järnvägarna. Tidigare hade timmer och virke i princip inbringat ett pris som motsvarade transportkostnaderna. Nu var det möjligt att transportera betydligt större kvantiteter till lägre pris på järnväg. En sådan "skogsbana" var Sölvesborg-Olofström-Älmhults Järnväg, som trots namnet mestadels gick genom nordöstra Skåne. När den öppnade flyttade affärsmän och företagare till Lönsboda och startade ångsågar, träförädlingsanläggningar, torvströ- och brä