Historien om den förbannade byn
Av: Miriam Rönnqvist, doktorand i Nordisk historia
Den mest framträdande rubriken i nätversionen av den tyska tidningen Die Zeit lyder idag () ”Historien undanröjs”. I kolumnen författad av Theo Sommer beskrivs den fruktansvärda händelsen som ägde rum i Beijing för trettio år sedan: Tiananmen- massakern. De fredliga protesterna, som i några veckor hade pågått på Himmelska fridens torg, kulminerade den 4 juni i ett förskräckligt våldsdåd. Folkets befrielsearmé öppnade eld mot proteströrelsens deltagare och massakern kostade uppskattningsvis flera tusen människor livet. Det ökända citatet av Deng Xiaoping, den dåvarande högste ledaren, förklarade enligt Sommers artikel händelsen med att ” döda kan ge Kina 20 år av fred.” Uttalandet återspeglar synen av en beräknande politisk ledare för vilken mordet på människor var en nödvändig åtgärd för att statuera ett exempel. Ett exempel som på inget sätt skulle leda till ”fred” utan till förtryck. Sedan har händelsen på torget tabubelagts av den kinesiska regeringen. Medan Tiananmen-massakern uppmärksammas i en stor del av världen den 4 juni, fortsätter nedtystandet av massakerns minne i dagens Kina.
Min egen forskning behandlar tidigmo
Besök El Acebuchal – den förlorade byn
Historien om Acebuchal
Acebuchals saga är minimalt sagt komplicerad. Byn grundades på talet, placerad mitt på mulåsnedrivarnas väg mellan Granada samt Malaga. denna plats stannade handelsmän, en område att vila och proviantera.
Som sålunda många byar i området, led Frigiliana och Acebuchal grymt beneath det spanska inbördeskriget.
Frigiliana deklarerades "Röd" (Republican) i juli Fascisterna återerövrade byn in februari samt tog att vedergälla något som upplevts som fel på samtliga som misstänktes vara kommunister.
De många avrättningarna och skräckväldet drev många från byns invånare upp inom de något som ligger nära eller är i närheten bergen var de startade en vänstergerilla känd likt Marquis - ledd av José Muñoz Lozano, känd liksom "Roberto".
När inbördeskriget var slut fokuserade Franco på ett fåtal slut vid all motståndsrörelse. Marquis stod högst på hans lista.
Vad som började, var en blodigt gerillakrig mot Guardia Civil likt varade mot Frigiliana samt Acebuchal fanns i frontlinjen och byborna var mobbade från båda håll.
Sommaren gav myndigheterna beställning till dem invånarna från Acebuchal för att överge sina hem. Byn hade länge varit misstänkt för för att ge husrum och
När Konsum kom till byn
Kanske har han dragit rocken om kostymen. Säkert är att kroppen värker av veckans skogshuggning. Den röda slipsen är slarvigt knuten, den svarta kostymen trådsliten, men ögonen lyser.
För honom betyder den här dagen mer än många anar.
Ett gäng finklädda bybor går in genom dubbeldörrarna i trä och glas. Det står cyklar överallt.
Axel stannar till och tittar ner över byns centrum. Det pirrar till. Några hundra meter nedför Lillmyrbacken lyser Myckelgensjös nybyggda vita funkiskub. KOOPERATIVA-bokstäverna i koppar ovanför de två stora skyltfönstren är i modern stil. I dagstidningen Nya Norrland har han sett bilder på Gunnar och Alva Myrdals världsberömda vita funkishus i Bromma utanför Stockholm.
Den vita funkisbutiken här i Myckelgensjö liknar Myrdals och är ett skepp av ljus invid konkurrenten – den rödmålade Calle boa där poststationen är inrymd. Snett mitt emot ligger kaféet med telefonväxelstationen.
När Axel går in ekar kanske den mening han läst om den kooperativa rörelsen i huvudet:
”Låtom oss tydligt och klart se att den rörelse vi arbeta uti icke är någon vanlig krämarrörelse, utan ett ekonomiskt system vars främsta mål måste vara en lycklig